Men det finns undantag. I en dom i kammarrätten i Stockholm i juli konstaterar domstolen angående en dövblind kvinna: ”Den omständigheten att hon klarar sin personliga omvårdnad på egen hand i en tillrättalagd hemmiljö, att hon kan förflytta sig med hjälp av ledarhund som går intränade sträckor och att hon under vissa optimerade förutsättningar även kan kommunicera med andra genom hjälpmedel, medför inte någon annan bedömning, särskilt med beaktande av att hon under sådana förhållanden skulle vara hänvisad till att enbart röra sig i för henne kända och tillrättalagda miljöer.” Kammarrätten fastställde mot denna bakgrund att kvinnan tillhörde personkrets 3 och alltså kvalificerade sig för lagen. Det är ett rättsfall där domstolen äntligen har förstått vad vi på SRF i flera år kämpat för att nå fram med.

Socialstyrelsen och SRF är fortfarande eniga. Det behövs en ny lag om ledsagning för att återställa decennier av vanskött rättsutveckling inom såväl LSS som socialtjänstlagen. Inte bara för att stödet blivit svårt att få, utan för att det stöd som ges är illa anpassat för synskadades situation och därtill ofta förknippat med kostnader.

Men nog får man vara glad för att en domstol efter så många år hör oss. För att juridiken ännu kan göra skillnad i enskilda fall. Och för att åtminstone en av oss fått upprättelse.

Slutlig upprättelse kommer först när alla av oss kan få det stöd vi behöver och det stödet är garanterat i lag.

Anna Quarnström, förbundsjurist