Varför struntar regeringen i synskadade i vårbudgeten?
Efter en genomgång av årets vårbudget kan Synskadades Riksförbund konstatera att regeringen negligerar funktionshinderfrågorna i allmänhet och särskilt frågor som rör synskadades frihet och rätt att röra sig i samhället.
Detta är den 4:e budgetpropositionen i rad som detta sker sedan Socialstyrelsen och Trafikanalys presenterade varsin utredning med rekommendation om ny lagstiftning. Synskadade utestängs idag från möjligheter som är självklara för andra. Detta vet regeringen men väljer att inte agera.
Riksdagen tog förra året beslut om att regeringen behöver utreda en särskild lag om ledsagning, som omfattar synskadade. En utredning kostar inte mycket pengar. Ändå väljer regeringen återigen att inte ta upp frågan i budgeten.
Allt fler synskadade blir av med sitt färdtjänsttillstånd. Problemet är störst i vissa delar av landet. I Skåne riskerar cirka 800 tillstånd att dras in under 2025. Här finns ett färdigt förslag på hur färdtjänstlagen kan ändras för att lösa problemet. Förslaget togs fram av myndigheten Trafikanalys för två år sedan. Det har sedan dess samlat damm på Bostads och infrastrukturdepartementet. Ändå väljer regeringen passivitet, och går inte vidare med förslagen till lagändringar.
Enligt Trafikanalys rör det sig om ökade kostnader på 100 miljoner kr per år. Det kan låta mycket, men är en baggis i jämförelse med många av de satsningar som föreslås i budgeten. Eftersom lagstiftaren avsett att synskadade ska ingå bland de grupper som typiskt sett ska kunna kvalificera för tillstånd är det också så att det idag i realiteten är så att kommuner och regioner sparar 100 miljoner om året på att undandra synskadade tillstånd lagstiftaren ansett att de ska ha. Att återställa lagen till dess ursprungliga intention medför alltså endast att regioner som Skåne måste sluta finansiera sina underskott genom att beröva synskadade sin egentliga rätt. Det här förstår rimligen även regeringen.
Vi tvingas därför konstatera att frågor som rör synskadades möjligheter att röra sig och leva som andra, trots många ord i motsatt riktning, har lägsta prioritet hos regeringen. Varför nonchalerar regeringen sina egna expertmyndigheter och de många larmen från synskadade runt om i landet? Inser regeringen inte att Sverige blir starkare om fler kan delta och bidra?
Det är hög tid att funktionshinderfrågorna tas på större allvar.