1. Ökad tillgänglighet och förebyggande arbete

Socialtjänsten ska enligt lagförslaget bli mer lättillgänglig och ska arbeta förebyggande. Detta innebär att insatser kan erbjudas tidigare och utan omfattande utredningar. Det kan underlätta för personer med funktionsnedsättning att få stöd i ett tidigt skede. Samtidigt bör noteras att det inte finns några hinder i den gamla lagstiftningen för att socialtjänsten ska vara både tillgänglig och förebyggande. Synskadades Riksförbund bedömer därför att förändringen får begränsad effekt för vår målgrupp.  Den medför inte några utkrävbara rättigheter i fråga om bistånd och Synskadades behov av exempelvis ledsagning kan inte förebyggas bort. Det här är snarare vad jurister brukar kalla ”soft law”, det vill säga lagstiftning som anger riktning och ansvar men inga tydliga skyldigheter, i det här fallet för kommunen. För vissa andra grupper än synskadade kan förändringen dock få större effekt.

2. Möjlighet till insatser utan behovsprövning

Kommunerna får möjlighet att erbjuda vissa insatser utan individuell behovsprövning. Det kan inkludera stöd som är särskilt anpassat för personer med funktionsnedsättning, till exempel ledsagning. Tanken är att det ska minska byråkratin och snabba upp processen för att få hjälp. Detta har redan varit möjligt på försök inom äldreomsorg under en tid. Erfarenheterna därifrån visar på att det inte nödvändigtvis innebar bättre eller snabbare beslut för de som berörs men minskad arbetsbelastning för socialtjänsten.

3. Individanpassade och kunskapsbaserade insatser

Socialtjänstens arbete ska enligt den nya lagen i högre grad än idag baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta innebär att insatserna ska vara individanpassade, utformas utifrån den senaste forskningen och att beprövade metoder ska användas.  Det kan enligt lagförslaget och en del remissinstanser leda till mer effektiva och relevanta stödinsatser för personer med funktionsnedsättning. 

Synskadades Riksförbund är av åsikten att denna bestämmelse, på grund av dess utformning, också riskerar att bli ”soft law”, med begränsad effekt i verkligheten. Den anger inriktning men kommer få begränsad betydelse för enskilda som behöver mer stöd men nekas det i domstol. Förbundet kommer följa utvecklingen noga och hoppas att bestämmelsen kan få en mer positiv betydelse i människors liv. Det kan till exempel gälla i fall då människor nekas ledsagning för fysisk aktivitet trots att de fått fysisk aktivitet ordinerad på recept från läkare. Eller i fall då det finns klara negativa konsekvenser för individens hälsa om möjligheterna till fysisk aktivitet inte tillgodoses.

4. Fokus på delaktighet och självbestämmande

Den nya lagen betonar vikten av att främja människors självbestämmanderätt och integritet. För personer med funktionsnedsättning innebär detta att deras rätt att vara delaktiga i beslut som rör dem själva stärks, och att insatserna ska utformas i samråd med den enskilde. 

Här kan konstateras att den befintliga socialtjänstlagen också betonar delaktighet, integritet och självbestämmande. Vad som är nytt är framförallt att barns rätt till delaktighet betonas, vilket Synskadades Riksförbund välkomnar.

5. Skälig levnadsnivå byter namn till skäliga levnadsförhållanden

I lagförslaget finns också en redaktionell justering av den tidigare formuleringen om att insatser för personer med funktionsnedsättning ska ge ”skälig levnadsnivå”.  Det byts nu ut mot ”skäliga levnadsförhållanden”. Begreppsbytet sker för att uppdatera terminologin så att den bättre stämmer överens med annan lagstiftning. I lagförslaget anges att skäliga levnadsförhållanden bättre tar fasta på att det är den enskildes sammanhållna situation som ska bedömas. Men det konstateras samtidigt att justeringen av begreppen inte medför en ambitionshöjning. Det finns därmed risk för att begreppsbytet inte kommer innebära någon förbättring av synskadades rätt till stöd. SRF kommer noga följa rättsutvecklingen och i vilken mån det nya begreppet medför möjligheter till en ny praxis vad gäller synskadades rätt till insatser.

Sammanfattande kommentarer

Uppdateringen av socialtjänstlagen syftar till att skapa en mer tillgänglig, förebyggande och individanpassad socialtjänst. Det kan innebära förbättrade möjligheter för personer med funktionsnedsättningar att få det stöd de behöver på ett mer effektivt och respektfullt sätt. Runt om i landet pågår det en diskussion i kommuner tillsammans med funktionshinderrörelsen om hur lagen kan tillvaratas på bästa sätt. Men lagen är fortsatt enbart en ramlag och ger inga stärkta rättigheter till enskilda personer.

Varje kommun beslutar om tillämpningen av lagen lokalt. De kan således välja en mer generös hållning i fråga om rätten till stöd än lagens minimikrav. Men risken är att kommunerna även fortsättningsvis kommer att sträva mot miniminivåer, så som de anges efter prövning i domstol. Från Synskadades Riksförbund är vi därför tveksamma till att ändringarna i lagen i praktiken kommer att förbättra synskadades, eller anhörigas, rätt till socialt bistånd.

När det gäller tidigare insatser för vissa barn och unga och stöttande insatser för denna grupp innehåller den nya lagen klara förbättringar som vi välkomnar. SRF anser också att det är positivt att socialtjänsten i viss mån får mer flexibilitet och kanske på sikt kan få bättre arbetsvillkor.