Ministern fick gå en sträcka med fingerad optik och vit käpp, och fick även prova på att handla på en kiosk som synskadad. På vägen tillbaka behöll hon den fingerade optiken, men fick ledsagning av en seende medarbetare vid SRF.

Dessa så kallade insiktsutbildningar görs regelbundet med lokala och regionala politiker, men mera sällan med ministrar. De är en viktig del i att förstå behoven hos de målgrupper politikerna tar beslut om.

– Det kändes otryggt. Det blev stor skillnad när jag fick en ledsagare.

Det var Camillas reflektioner under upplevelsen som synskadad.

Efter promenaden samlades representanter för Synskadades Riksförbund tillsammans med Mattias Winsa, ordförande för Unga med Synnedsättning, och Nicolina Pernheim Goodrich för ett samtal med ministern. På mötet, som leddes av ordförande Niklas Mattson, lyfte alla behovet av en ny lag om ledsagning. Vi har väntat i nästan 700 dagar.

Tyvärr, precis som tidigare, uteblev beskeden. Ministern lyfte behovet av informationsinsatser till kommunerna, lagarna ska tillämpas som det var tänkt. Vi tryckte på att det tyvärr inte är realistiskt utan en ny lag, det blir mer och mer av en utopi.

För samtidigt som vi väntar på en ny lag, år efter år, väntar synskadade runtom i Sverige på att få livet tillbaka. Synskadade trixar, fixar, livspusslar, skarvar, ger sig ut, ger sig av, ramlar ner på tågspår, ramlar ner i vattendrag och drunknar, ger sig ut i trafiken, ramlar över sparkcyklar, går vilse på byggarbetsplatser, riskerar bokstavligen sina liv. För det mesta är bättre än isolering.

Detta i brist på ledsagning. Detta i brist på lagar som fungerar. Vi kräver bättring, vi kräver förändring. Eller som Nicolina uttryckte det:

– Min dotter ska inte behöva ledsaga mig i framtiden. Det är inte hennes jobb.