Ett svar på varför det ser ut så här kan vara att fler väljer att studera vidare och att fler väljer att ansöka om liknande stöd som de haft i grundskolan och gymnasiet, men tillgången till fakta är begränsad. Det finns idag ingen forskning på varför stödbehoven har ökat eller hur många studenter som har en funktionsnedsättning. Mörkertalet anses därför vara stort.

Det finns en stor skillnad i elevers rätt till stöd beroende på utbildningsnivå. I grund- och gymnasieskolan är skolhuvudmannen enligt skollagen skyldig att ge stöd för att eleven ska uppnå kunskapsmålen medan det inte finns någon paragraf i högskolelagen som garanterar detsamma. 

– Därför blir en del besvikna när de får nej på universitetet, som inte har samma skyldighet, säger Kristin Löfgren, som är utredare vid Nationella medel för riktat pedagogiskt stöd på Stockholms universitet till DN, som vidare skriver att  studenterna istället får luta sig mot diskrimineringslagen och FN-stadgar.

Dessa utgår inte från individens behov. Både FNs stadgar och diskrimineringslagen uttrycker att stödet ska vara skäligt i förhållande till lärosätets ekonomiska förutsättningar, och osäkerhet i vad som anses vara skäligt gör det svårt för lärosätena att avgöra vilket stöd de har som skyldighet att ge.

Lärosäten kan ansöka om nationella medel för de kostnader som överstiger 0,3 procent av deras budget. Det som nu har hänt är att den statliga potten på 48,5 miljoner kronor inte räcker. Kostnaderna är idag nästan tre gånger så höga. Lärosätena blir med det tvungna att göra ett val mellan att flytta pengar från andra delar i verksamheten, leva med ett hål i budgeten eller dra ned på stödet, berättar Kristin Löfgren för DN.

Utbildningsminister Johan Pehrson (L), meddelar till DN att det inte planeras några förändringar i pengapotten för stöd till studenterna. Det finns inte heller något pågående arbete för att förtydliga lagstiftningen, men han utesluter inte ett sådant arbete längre fram. 

Läs hela artikeln i Dagens Nyheter (extern länk).

Lennart Karlsson får i sin roll som intressepolitisk handläggare på Synskadades Riksförbund återkommande frågor om vilket stöd man som synskadad student på högskola kan räkna med. Han ser med oro på att anslagen inte räcker för att täcka de stödbehov som finns.

– Bristande stöd kan vara en stor anledning till att synskadade inte fullföljer studier. Tyvärr tror jag det är ganska vanligt att det leder till att man hoppar av, även om vi inte har några siffror på hur många det gäller. 

Han anser att regeringen borde utreda frågan för att skapa en tydligare bild av problemet.

– Om stödet inte fungerar leder det i praktiken till diskriminering och försämrade framtidsmöjligheter för den som drabbas, säger han.