Föreställ dig att du är helt ensam, veckans alla dagar, och att insidan av bostaden är vad du får uppleva, utom när någon kommer för att låsa upp på tider som du inte kan påverka. Tänk dig att någon annan styr när du får åka hemifrån och att du blir fast i bilen på väg till jobbet och vet att du inte kommer fram eller att du kan hamna på fel adress. Varje morgon. Anta att du ska klicka hem lite mat via webben men butiken låter dig veta att den inte levererar till sådana som dig. Sätt dig in i att du kommer till en ny stad och när du startar din GPS är kartorna så små att du knappt anar dem och instruktionen du får är på latin.

Tillvaron med tvång, instängning och absurditeter som presenteras ovan är inte din och det gör dig säkert lättad. Men ett liv i ofrihet som liknar vad du just läste är verklighet för tusentals invånare i Sverige, nämligen oss synskadade.

En synskada, oavsett om den uppkommer tidigt eller sent i livet, medför ett ovälkommet beroende och ett starkt behov av andra människor för hjälp och stöd. Men framförallt är behovet av färdtjänst, ledsagning och rehabilitering omfattande för att man ska kunna klara av vardagen.

Idag nekas människor som är blinda eller har en grav synskada färdtjänst, alltså möjligheten att ta sig till utbildning, jobb eller fritidsaktiviteter och till och med att besöka släktingar. Ledsagning, alltså att en person fungerar som dina ögon och visar dig dit du behöver, när du själv vill, har försvunnit som en rättighet. Möjligheterna att öka självständigheten genom träning i att orientera med vit käpp, lära sig punktskrift, använda en smartphone och dator, laga mat utan att kunna se och begagna olika hjälpmedel minskar överallt och villkoren skiljer sig drastiskt åt beroende på var vi bor.

Sverige har blivit en gigantisk ”no-go-zon” för synskadade. Vi hindras aktivt att röra oss fritt och att vara självständiga invånare i vårt eget land. Regioner och kommuner sparar drastiskt på de områden som vi mest behöver. Samtidigt uteblir, trots idoga försök att visa på konsekvenserna, initiativ till kraftfulla lagar och regler som kan garantera oss rätten till fri rörlighet och självständighet.

Inskränkningarna av våra rättigheter är så allvarliga att det som krävs är inget mindre än en frihetsreform. Vi vänder oss nu till dig som är landets statsminister då det behövs övertygande initiativ från regeringen för att sätta denna utveckling i rullning. Regeringen har, enligt egen uppgift, beställt inte mindre än 198 utredningar men vi väntar ännu på att ni gör verklighet av de konkreta förslag som ni har på bordet om ledsagning och färdtjänst.

Vi kräver att du visar samma handlingskraft när det gäller ofriheten och rädslan som drabbar oss som när det gäller att bekämpa kriminalitet som också skrämmer och isolerar människor.

Nu har du möjligheten att gå till historien som statsministern som ger synskadade fri rörlighet och oberoende. Vi ser fram mot ditt svar och mot att regeringen visar handlingskraft.

Följande åtgärder krävs för att frigöra synskadade från beroende och isolering.

  • Att synskadade garanteras rätt till färdtjänst oavsett vad vi bor;
  • Att färdtjänst ska motsvara alla former av förflyttning, såsom att köra bil, gå eller cykla samt kollektivtrafik;
  • Att en tillsynsmyndighet för färdtjänsten, med sanktionsrätt, inrättas;
  • Att kostnadsfri, likvärdig och flexibel ledsagning för synskadade görs till en lagstadgad rättighet;
  • Att kostnadsfri habilitering och rehabilitering för synskadade ska regleras i rättighetslagstiftning med effektiv utkrävbarhet;
  • Att samtliga regioner rustas för att kunna erbjuda adekvat utbildning på hjälpmedel och teknik som stärker synskadades möjligheter att bli självständiga på livets alla områden;
  • Att ett nationellt kunskapscenter för synrehabilitering inrättas samt att en synpedagogutbildning startas i samråd med Synskadades Riksförbund;
  • Att alla digitala tjänster, såväl offentliga som privata, ska vara tillgängliga för synskadade;
  • Att det blir möjligt att vitesförelägga statliga myndigheter som inte lever upp till kraven på digital tillgänglighet i befintlig lagstiftning.

Antaget vid Synskadades Riksförbunds kongress i Göteborg den 17 till 20 oktober 2024.