Nyligen släppte MR-institutet (Institutet för mänskliga rättigheter) rapporten ”Allt ifrågasätts”. I den undersöktes vilken kunskap och vilka upplevelser personer med funktionsnedsättning i Sverige har av mänskliga rättigheter. Rapporten visar bland annat att:

• Få känner till funktionsrättskonventionen.
• Endast 36 procent av undersökningens deltagare svarar ja på frågan om de vet vart de kan vända sig om deras rättigheter inte efterlevs.
• Många upplever sig misstrodda, misstänkliggjorda och som en belastning när de försöker utkräva sina rättigheter.
• Bristande tillgänglighet är ett hinder för rätten att leva självständigt och delta i samhället.

Förutom att besvara frågor med fasta svarsalternativ fick deltagarna i undersökningen möjlighet att lämna fritextsvar. En av frågorna löd: Varför vände du dig inte till någon för att berätta att dina mänskliga rättigheter har blivit kränkta? En kvinna med synnedsättning i åldersgruppen 65 år eller äldre vittnar om följande: ”Vet att det ska ifrågasättas, jag ska bli övertygad om att ’så menade dom nog inte’ och att jag är för känslig. Är så helvetes trött på att behöva vända ut och in på mitt liv och i slutändan ändå aldrig få stöd. Frustrerad.”

I den del av rapporten där bristande tillgänglighet till offentlig kommunikation undersöks berättar en annan kvinna med synnedsättning att hon ser problemet som ett hot mot demokratin: ”Information som är förutsättningen för delaktig­het har inte nog fokus på tillgänglighet. Design verkar vara viktigare än att det ska vara lättläst. Tunna typsnitt och ljusa färger på texten gör den svår att läsa för oss som har dålig syn. Och då hamnar man utanför, del­aktighet och demokrati är hotade.”

Alireza G. Alipour, andre vice ordförande i Synskadades Riksförbund, är inte förvånad över det som framgår i rapporten. 
– Det finns en förlegad bild hos allmänhet och politiker om att vi synskadade får våra behov tillgodosedda. Dessutom har samhället tappat sitt informationsansvar gällande att göra medborgarna medvetna om sina rättigheter. Sverige är inte det land som många tror. Det som framgår i rapporten är skrämmande och jättedåligt, men det är så det ser ut med våra frågor. Vi är marginaliserade och utvecklingen gällande våra rättigheter går snabbt bakåt. 

Vilket ansvar har SRF i att stötta sina medlemmar gällande att stå upp för sina mänskliga rättigheter?
– Ett större och större ansvar nu när samhällsklimatet förändras. När individen är som svagast måste organisationen vara som starkast. Vi behöver bli mer av en stöttande organisation och det begränsar möjligheten att bedriva ett starkt påverkansarbete, vilket i sin tur också missgynnar oss med synnedsättning. Resurserna är inte oändliga, säger Alireza G. Alipour. 

I rapporten ger Institutet för mänskliga rättigheter följande övergripande rekommendationer:

• Öka kunskapen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, för ansvariga och befolkningen i stort, inklusive för personer med funktionsnedsättning.
• Skapa likvärdiga förutsättningar för människor, oavsett funktionalitet, att få effektiv tillgång till sina rättigheter.
• Stärk möjligheterna för alla att utkräva sina mänskliga rättigheter i Sverige.

Läs hela rapporten hos MR-institutet (extern länk)