När utredningen om framtidens socialtjänstlag tillsattes var direktiven att en ny lag varken får vara ambitionshöjande eller kostnadsdrivande. Men vad blir det då av en lag vari biståndet är nödbetonat och de drabbade är några av samhällets med utsatta grupper?

För lite, och för svag, är svaret. Vilket också var vårt budskap under mötet. Våra medlemmar ringer oss och gråter. De isoleras i brist på ledsagningshjälp eller ledsagningshjälp som i praktiken inte är tillgänglig för att den är för dyr. De överlever, men nekas rätten till en värdig eller ens skälig levnadsnivå.

Tyvärr gav det en timme långa mötet inte direkt något att hänga upp hoppet på. Beskedet från ministern blev att arbetet är för långt framskridet för att göra några stora justeringar. Eventuellt kan vissa saker ändras i efterhand. Men huvudbuskapet var att det förslag som ligger på bordet - det är den lag vi får. De kunde inte heller ge något besked om huruvida en ny lag om ledsagning kommer att utredas i linje med Socialstyrelsens förslag.

Det är vi inte nöjda med, långt ifrån. Ganska lite i lagen ger hopp om att synskadade i praktiken får det bättre. Men vi slutar inte kämpa. Vi är inte nöjda förrän samhället på riktigt finns där för oss med synskador.