För Maria var det som barn självklart att hon skulle bli präst när hon blev stor. Hon lekte dop och berättade om sitt framtida yrkesval för skolkamraterna. Hennes synnedsättning och övriga funktionsnedsättning var under tidiga år inte något hon såg som ett hinder. När hon gick i gymnasiet förändrades dock den bilden, mycket på grund av hennes uppfattning om vad man kan jobba med om man har en normbrytande funktionalitet, berättar hon för Kyrkans tidning. Prästyrket kändes inte längre nåbart.

Det som fick henne att ändra sig igen, och våga följa sin barndomsdröm, var när hennes man en dag yttrade ”jag vill inte vara gift med en bitter kärring”.

– Och man blir bitter om man inte följer sina drömmar, säger Maria E Norberg till Kyrkans tidning. 

Den knuffen var det som krävdes för att påbörja studier i teologi, som resulterade i att hon prästvigdes 2010. 

I dokumentären ”Jesus du har fel”, av Marias vän och prästkollega Anne Sörman tillsammans med fotografen Torbjörn Allard, får vi följa Maria Norberg i hennes gärning som präst på svensk landsbygd. Anne Sörman berättar för Kyrkans tidning att Marias jobb som präst präglas av närvaro, och i den närvaron tror Maria att hennes normbrytande funktionalitet spelar en roll. 

– Eftersom min syn inte är så bra lär jag mig mycket utantill. Jag är också bra på att improvisera. De två sakerna tillsammans ger en stark närvaro. Ibland kan folk komma fram efteråt och säga ”det känns som att du talar direkt till mig”, säger hon till Kyrkans tidning.

Dokumentären ”Jesus du har fel” beskrivs med orden: 

”Maria blir buren fram i sin vardag av en gudstro, en elrullstol och en handfull assistenter. Maria är en intellektuell, humoristisk och troende kvinna som sedan födseln har ett speciellt funktionshinder, hon saknar känsel och har till följd av det mist många kroppsliga förmågor. Maria är en mycket uppskattad predikant i det landsbygdspastorat, Töreboda, där hon tjänstgjort i snart tio år. Genom sin personlighet, sitt beroende av andra, och den sårbarhet som hon genom sitt varande i världen gestaltar Maria mänsklig utsatthet och kapacitet, aktiverar mångas tacksamhet och aktsamhet om gåvor och förmågor som många tar för givet – och påminner vad som är viktigt med att vara människa.”

Läs hela artikeln i Kyrkans tidning via länken.