Kammarrätten ger Kristoffer rätt till färdtjänst
Kristoffer Kjellsson, som har en svår synnedsättning, får efter en lång rättsprocess behålla sitt tillstånd att använda färdtjänst. Trots denna vinst är kampen som helhet inte vunnen, poängterar Jimmy Pettersson, intressepolitisk handläggare på Synskadades Riksförbund.
Kristoffer Kjellsson blev för några år sedan av med sitt färdtjänsttillstånd. Beslutet överklagades och Kristoffer fick rätt i Förvaltningsrätten. Hudiksvalls kommun överklagade i sin tur domen från förvaltningsrätten och den 7 april kom kammarrättens dom. Kommunens överklagan underkänns.
– Även om domen är en seger för Kristoffer och för vårt arbete så innebär det inte att snart ett decennium av rättsröta i tillståndsfrågan nu är upphävd eller löst, säger Jimmy Pettersson.
Kammarrättens dom innebär att den enskildes möjligheter att orientera sig, och yttre hinder i miljön, erkänns som en kvalificerande grund för färdtjänsttillstånd vid svåra synnedsättningar. Enligt Jimmy Pettersson brister lagen i sin tydlighet rörande detta, vilket leder till motstridiga bedömningar av fall runtom i landet.
– Färdtjänstlagen behöver fortfarande förtydligas så att grupper som förlorat sina tillstånd på grund av revorna i nuvarande lag kan få sin rörlighet tillbaka. Det är hög tid för bostads och infrastrukturminister Andreas Carlsson att ta fram Trafikanalys utredning ur byrålådan, damma av den för att slutligen göra verkstad av den och förtydliga kriterierna för rätten till färdtjänst, säger han.
Sammanfattning av domen:
I domen konstateras att Kristoffer saknar ledsyn och att det medicinska underlaget styrker att det innebär väsentliga svårigheter för honom att förflytta sig eller resa med allmänna kommunikationer på grund av hinder i den yttre miljön i anslutning till busshållplatser och terminaler. Kammarrätten konstaterar också att förarbeten till färdtjänstlagen anger att färdtjänst ska beviljas om det finns otillgängligheter i de allmänna färdmedlen, i terminaler och vid hållplatser samt i den yttre miljön i anslutning till dessa som medför att den sökande, på grund av sin funktionsnedsättning, inte utan väsentliga svårigheter kan förflytta sig på egen hand eller resa med allmänna kommunikationer (och hänvisar härvid till prop. 1996/97:115 s. 51 och 78).
Kammarrätten underkänner kommunens resonemang om att Kristoffer skulle kunna träna in sträckor eller att han med nya hjälpmedel kanske skulle kunna göra det. Det faktum att Kristoffer inte prövat olika förflyttningshjälpmedel är enligt domen inte heller skäl för en annan bedömning.