Enligt en medicinsk sajt drabbas två av 100 000 nyfödda av anoftalmi, som det heter när man föds utan ögon. Julia minns sin barndom som ljus. Hennes föräldrar ställde helhjärtat upp för henne. Mamman lärde sig punktskrift och skapade taktila bilderböcker – allt för att öva upp känsligheten i Julias fingertoppar. Föräldrarna skapade också ljudminnen istället för fotoböcker. Släktingar och bekanta fick läsa in hälsningar på en bandspelare.

När Julia gick sitt sista år på gymnasiet år 2008 träffade hon sin 20 år äldre livspartner Julio Mills via en vänskapssida på nätet. Två år efter första kontakten möttes de upp. För henne är röster extra viktiga, berättar hon för tidningen. Julios röst var varm och snäll. 

Julia pluggade först på HLK i Jönköping och tog en kandidat i globala studier. Efter det läste hon en master i humanekologi i Lund. I dag är hon ombudsman på Synskadades Riksförbund i Jönköpings län, där hon jobbar på 70 procent. 

Att gräset är grönt och snön är vit är bara ord för Julia Lindahl. Men trots att hon inte kan relatera när folk pratar om färger och ljus/mörker, så tror Julia att hon har ett försteg gentemot de som förlorat synen senare i livet. Hon har sluppit omställningen.

Prenumeranter kan läsa mer om Julias historia här (extern länk).