Hallå där Ebba, varför blev just denna fråga intressant för dig?

– Dörren till funktionsrätten öppnades när jag skrev en uppsats om omprövning av assistansbeslut. Ju mer jag läste på om de olika insatser som finns inom ramen för LSS förstod jag att många insatser är underbeforskade och att det i den allmänna opinionen inte sällan blev så, att diskussionen om personlig assistans tog störst plats. Personlig assistans är självklart en ytterst viktig insats, dock inspirerade det här mig till att fördjupa mig i en insats som jag inte kunde hitta så mycket skrivet om - nämligen ledsagarservice.

Vad var det viktigaste du kom fram till?

– Den allra viktigaste slutsatsen i min mening är att om aktörer inom rättstillämpningen hade en bredare och även djupare kunskap, om olika funktionsnedsättningar och konsekvenserna de kan medföra i det vardagliga livet, skulle intentionerna i LSS kunna uppfyllas på ett mycket bättre sätt än idag. Görs personkretsbedömningen med vetskapen om att en individ som får rätt insats och möjlighet att utforma denna tillsammans med sin handläggare från början, så får den sökande alla förutsättningar att nå sin fulla potential i samhället och som person. Det kan liknas vid en social investering som skulle bespara samhället både arbete och resurser i framtiden.

Vad lärde du dig av arbetet som du vill att andra tar med sig?

– Det jag vill att andra tar med sig är bland annat att en fullgod och rättssäker utredning är så viktig. En rättssäker utredning, underbyggd av aktuell kunskap, om den aktuella personen och också den aktuella funktionsnedsättningen ifråga, leder i sin tur till beslut som är etiskt godtagbara i större utsträckning. Ett särskilt oroväckande exempel jag mötte i mitt arbete är att sökande mötts av argument om att denne har anhöriga som, genom sin frivilliga hjälp, då anses kunna ersätta en del av en insats - och att detta skulle tillgodose goda levnadsvillkor. Intentionen med LSS är inte att anhöriga till personer med funktionsnedsättning ska täcka upp resursbrister i det allmänna.

Har du fortsatt att följa utvecklingen av ledsagning sedan du tog examen?

– Ja, jag håller mig fortsatt uppdaterad med stort intresse. Det är oroväckande men också ledsamt att se att de som oftast nekas ledsagarservice idag är unga och unga vuxna som är dövblinda eller synskadade. Personligen tror jag att ett stort steg mot att återupprätta intentionerna med LSS, är att Funktionsrättskonventionen införs i svensk lag. I övrigt hoppas jag att motionen 2024/25:2239 som handlar om säkring av rätten till ledsagarinsatser får genomslag.

Uppsatsen i korthet

Uppsatsen visar på svårigheter för synskadade och dövblinda att omfattas av personkrets tre i LSS, vilket utgör det första hindret för att beviljas ledsagarservice. Ebba Wikström menar att detta delvis beror på restriktiva bedömningar och en okunskap kring vilka konsekvenser dövblindhet och synskador medför, i kommuner och domstolar. 

En annan betydande insikt är att utlåtanden från till exempel specialistläkare eller kuratorer inte beaktas av rättstillämparen. Utöver detta lyfter hon i sin sammanfattning att trots rätten till ledsagarservice så kräver ansökningsprocessen mycket av den enskilde. Enskilda i stort behov av ledsagarservice bemöts ofta av en restriktivitet och okunskap från det allmänna, vilket anses gå emot lagens intentioner.

Läs "Ledsagarservice – en bortglömd insats?" i sin helhet (extern länk)