Det är långt från första gången vi berättar om Evelina. Hon är dövblind och för att vardagen ska fungera har hon tidigare haft rätt till stöd 20 timmar i veckan, ett stöd som Piteå kommun för ett år sedan valde att dra in.

– Förut fungerade allt i mitt liv bra, jag kunde planera och göra olika saker. Nu går jag mellan fyra väggar och känner mig som en fånge i mitt eget hem, säger hon till DN och berättar vidare att kommunikation är det viktigaste stödet för personer med dövblindhet. Utan fungerande kommunikation fungerar inte andra insatser.

– Om jag till exempel tappar mina nycklar. Hur ska jag kunna förklara hur de ser ut eller var personen ska leta?, säger Evelina i artikeln.

I höstas fattade socialtjänsten i Piteå ett beslut om nya riktlinjer vilket gav personer med dövblindhet rätt till fyra timmars kommunikativt stöd i veckan. Utöver det finns möjlighet att använda kommunens dövblindombud för sociala aktiviteter och lagstadgad tolkservice för vårdbesök och möten. Kommunens nya riktlinjer är en liten vinst, men inte tillräckligt stor för att Evelinas liv ska kunna återgå till vad det var.

I en utredning som Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen lade fram i fjol konstaterades att stödet har försämrats under de senaste tio åren. Detta är något som Anna Quarnström, förbundsjurist på Synskadades Riksförbund, ser i sitt dagliga arbete. Hennes bild är att kommuner ger det stöd de måste enligt minimikrav, och nya vägledande beslut sätter ribban lägre och lägre. Idag driver hon många fall där personer med synnedsättning blir fråntagna sina rättigheter inom flera områden. Det handlar om färdtjänst, ledsagning och kommunikativt stöd till dövblinda. Och bakom allt prat om olika fall, domar och processer finns människor vars vardag har blivit raserad.

För några veckor sedan väcktes ett nytt hopp för Evelina Lindberg. Förvaltningsrätten slog då fast att hon tillhör den så kallade ”personkrets 3”, som ger henne rätt till insatser enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Genom att omfattas av LSS har hon rätt till stöd som uppnår goda livsvillkor, till skillnad från socialtjänstlagens formulering om insatser som uppnår skälig levnadsnivå. Anna Quarnström ser med försiktig optimism på denna utveckling.

– Jag har sett både familjen och folk i allmänhet tro att stödet i hemmet nu är löst genom LSS-tillhörigheten. Men så ser verkligheten inte ut, säger hon.

De insatser som Evelina genom LSS kan söka är kontaktperson och ledsagarservice. Båda dessa insatser ska utföras huvudsakligen utanför bostaden. Det betyder att det fortfarande är ovisst vilket stöd kommunen kommer erbjuda Evelina i hemmet, eftersom insatser i hemmet sker genom Sol alldeles oavsett att hon har rätt till LSS. 

– Så ser det ju också ut för de få synskadade som har LSS. Man har rätt till ledsagarservice och goda levnadsvillkor men vad gäller hemmet och den dagliga livsföringen som rör bostad hänvisas man istället till socialtjänstlagen, säger Anna Quarnström.

Vi fortsätter att rapportera om Evelina.

Du som är prenumerant på DN kan läsa hela artikeln här (extern länk).