Förra veckan intervjuades Nicolina Pernheim i Expressen, som representerade Sverige vid Paralympics i Paris. När hon tog sin historiska bronsmedalj i judo satt socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall i publiken och hejade. Men det kan tyvärr ha varit Nicolinas sista spel på den internationella scenen.
För nu har Göteborgs kommun dragit in Nicolinas ledsagning via LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Vi skulle önska att beskedet var ett enstaka misstag, men det är det tyvärr inte. LSS är ofta föremål för kritik för att inte fungera som det var tänkt, och stödet till personer med synnedsättning är inget undantag.
Tidigare var LSS-ledsagning ett vanligt sätt för personer med allvarliga synnedsättningar att få hjälp att till exempel gå och handla, gå till läkaren, idrotta, fika med en vän eller komma ut i naturen. Men mellan 2010–2023 minskade antalet personer som anses tillhöra personkrets tre i lagen, vilket personer med synnedsättning gör, och som erhöll ledsagarservice med 72 procent.
Utvecklingen har inte föregåtts av några lagändringar, och behoven hos målgruppen kvarstår. Anledningen är i stället att allt fler kommuner har börjat fatta allt sämre beslut och hänvisar enskilda till förvaltningsdomstolarna. Det har gjort att en rättspraxis gradvis har skapats till nackdel för enskilda.
Det är självklart en tragedi när idrottsstjärnor som Nicolina får en karriär krossad för att samhällets stöd stryps. Men det är en lika stor tragedi för alla de som vill värna sin hälsa genom motionsidrott eller naturvistelser. För ingen kan väl ha missat hur välgörande idrott och rörelse är för vår fysiska och psykiska hälsa.
Det bekräftas i Parasport Sveriges rapport ”Idrott som förändrar liv” som släpptes i somras. Rapporten visar att de parasportutövare som regelbundet är fysiskt aktiva har en minskad risk för sjukdom.
Det kostar också pengar att folk blir stillasittande i onödan. Enligt beräkningar och antaganden motsvarar det ett kostnadsbesparande värde för sjukvården som uppgår till 84,2 miljoner kronor årligen.
När det gäller personer med synnedsättning får en del i dag ledsagning via Socialtjänstlagen, SoL. Det är ett mer nödbetonat bistånd med stora begränsningar. De flesta kommuner tar dessutom ut avgifter för insatsen, på vissa håll flera hundra kronor i timmen. Vem har råd att betala 400 kronor för att gå en promenad? Personer med funktionsnedsättning är en ekonomiskt svag grupp med hög arbetslöshet.
Den här utvecklingen avspeglas i en stor hälsoklyfta mellan personer med synnedsättning och övriga Sverige. I SCB:s stora folkhälsoundersökning uppger bara 30,9 procent av de med synskador att de har bra hälsa, och 70,7 procent bland personer utan synskador.
Att slå undan benen för Nicolinas satsning mot Los Angeles 2028 är också ett slag mot barn och unga med funktionsnedsättning. Nicolina är en idol och inspiration till ett aktivt och mer självständigt liv.
Vi undrar varför inte regeringen agerar på det haveri som ledsagningshjälp börjar bli. Inte minst när det finns en riksdagsmajoritet bakom att en ny lag om ledsagning ska utredas, just för att säkra jämlikheten. 
Camilla Waltersson Grönvall, agera för en ny ledsagningslag! Så kan vi tillsammans heja fram Nicolina till nya medaljer i Los Angeles.
Länk till artikeln i Expressen: Hon vann brons – men nu stryps hennes stöd