Varför samarbetar SRF med systerorganisationer runt om i världen?

Det är en rimlig fråga. Synskadades Riksförbund (SRF) har mer än nog att göra här hemma. Varför packar vi då ibland väskorna och flyger till Östafrika?

Svaret är enkelt: för att våra kollegor runt om i världen arbetar för synskadade personers rättigheter precis som vi — ofta med betydligt mindre resurser. Internationellt samarbete är inte välgörenhet. Det är solidaritet. Och den övertygelsen har väglett SRF sedan 1960-talet.

Genom vårt partnerskap med MyRight, Sveriges paraplyorganisation för inkluderande utvecklingsarbete, stödjer SRF systerorganisationer världen över. Efter en svår period, när det svenska biståndet drogs ner de senaste åren, är vi stolta över att ha återupptagit flera av våra partnerskap med organisationer i Nicaragua, Rwanda och Tanzania inom ramen för ett nytt program som löper till 2028. För att markera detta reste SRF till Rwanda och Tanzania i april 2026.

Rwanda: De tusen kullarnas land — och en påtaglig motståndskraft

Vi landade sent i Kigali, utmattade men fyllda av förväntan. Där välkomnades vi av vår mångåriga samarbetspartner Rwanda Union of the Blind (RUB).

Personer från SRF och My Right står uppradade tillsammans med personer ur systerorganisationen Rwanda Union of the Blind (RUB).
Från mötet med RUB.

Under ett öppet och ärligt förmiddagsmöte med RUB:s personal och representanter från deras styrelse samt kommittéer för påverkansarbete, kvinnor och unga framträdde ett tydligt tema: RUB är en stark organisation, men att upprätthålla den styrkan kräver fortsatt partnerskap och stöd. Här finns en viktig utmaning inom internationellt utvecklingsarbete. Finansiering går ofta till påverkansarbete och organisationsutveckling, men mer sällan till verksamheter som kan hjälpa organisationer att bli självförsörjande. Det är en cykel som RUB är fast besluten att bryta.

RUB har sedan 1995 arbetat för att säkerställa att blinda och synskadade personer i Rwanda har lika rättigheter, tillgång till rehabilitering, utbildning och fullt deltagande i samhället.

Vi besökte senare Masaka Resource Centre for the Blind. Där får eleverna, vissa så unga som nio år, under sex månader lära sig allt från punktskrift och orientering till tvåltillverkning, stickning och massageterapi. Väntelistan är lång. Behovet är verkligt.

En ung pojke sitter och arbetar med en stickmaskin.
En pojke visar hur man använder stickmaskinen.

Inom det nya programmet med MyRight och SRF kommer RUB att arbeta med att stärka 16 distrikt, utöka yrkes- och rehabiliteringsutbildning samt arbeta för att Masaka officiellt erkänns som ett certifierat yrkesträningscenter.

I ett distrikt två timmar utanför Kigali mötte vi omkring 35 medlemmar som berättade om vilken betydelse RUB haft i deras liv. En kvinna visade oss sin egen butik, byggd på kunskaper hon fått genom organisationen. Nu stickar hon och säljer sina produkter. Innan RUB, berättade hon, lämnade hon sällan hemmet. Det är precis därför organisationer som RUB existerar.

Två rwandiska kvinnor sitter vid varsin stickningsmaskin och stickar kläder. På väggen bakom dem hänger färgglada alster.
Med hjälp av RUB har de rwandiska kvinnorna möjlighet att skapa och sälja sina hantverk.

Besöket sammanföll med Rwandas nationella sorgeperiod för folkmordet på tutsierna 1994, där mer än en miljon människor mördades på drygt 100 dagar. Att vandra genom den historien — fortfarande nära, fortfarande levande — påminner om vad motståndskraft verkligen innebär. Kigali betraktas idag som en av Afrikas säkraste och renaste städer. Det sammanhanget är viktigt.

Tanzania: Albinism, påverkansarbete och ett växthus fullt av möjligheter

En kort flygresa förde oss vidare till Dar es Salaam och vår nästa partner, Tanzania Albinism Society (TAS). I Tanzania klassificeras albinism som en funktionsnedsättning, och i årtionden har personer med albinism utsatts för allvarlig diskriminering, inklusive våldsamma angrepp grundade i skadliga föreställningar kopplade till häxeri. Den verkligheten förändras långsamt — till stor del tack vare arbetet hos organisationer som TAS.

TAS grundades 1978 och har distrikt i alla 26 regioner i Tanzania. De representerar uppskattningsvis 74 000 personer med albinism. Organisationens arbete spänner över utbildning, hälsa, opinionsbildning, arbete för mänskliga rättigheter, medlemskoordinering och nätverkande. Inom det nya programmet kommer TAS att arbeta för att fler personer med albinism ska kunna försörja sig, få bättre tillgång till screening och behandling av hudcancer samt hjälpa fler barn att gå i skolan. Organisationen driver också på för en nationell strategi mot hudcancer och för att det afrikanska funktionsrättsprotokollet ska antas.

Två personer från MY Right och en från SRF står uppradade utanför Tanzania Albinism Society (TAS) tillsammans med fem personer från organisationen. Fyra av dem har albinism.
TAS arbetar för personer med albinism i Tanzania.

Under vårt besök kopplade vi samman TAS med EU:s delegation i Tanzania. Det blev ett improviserat Zoom-samtal, med laptopen passad mellan händer, som kan öppna dörrar för framtida finansiering och policydialog. Personer med funktionsnedsättning måste finnas i rummet när mänskliga rättigheter diskuteras mellan EU och Tanzania.

I ett TAS-distrikt utanför Dar es Salaam fick vi besöka organisationens gemenskapsgård med växthus. Där odlar och säljer medlemmarna grödor för att kunna försörja sig. Växthuset erbjuder också livsviktig skugga och solskydd för medlemmar med albinism — en enkel men livsförändrande anpassning. Målet är att bygga ytterligare ett växthus, men kostnaden på cirka 75 000 kronor är en stor utmaning. Behoven är större än resurserna.

Tre personer besöker ett plantage utanför Dar es Salaam. En person gräver i ett land och de andra två kollar på. En av dem har albinism.
SRF:s Erika Hudson besöker den gemensamma trädgården i ett av TAS-distrikten, utanför Dar es Salaam.

Zanzibar: Där inkludering har ett klassrum

I Zanzibar besökte vi vår partner ZANAB och en av de två skolor på ön som arbetar fullt inkluderande. Här går barn med och utan funktionsnedsättning tillsammans – något som skapar förståelse och gemenskap tidigt i livet.

ZANAB grundades 1993 och arbetar för att personer med synnedsättning och albinism ska kunna leva med värdighet, delta fullt ut i samhället och få sina rättigheter respekterade i livets alla delar. Inom det nya programmet kommer organisationen att arbeta för mer inkluderande utbildning och stärkt ekonomisk självständighet i flera distrikt. Arbetet omfattar bland annat hjälpmedel, utbildning av lärare, ökad tillgång till mikrokrediter och påverkansarbete för att stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning på alla nivåer i samhället.

Sju personer står uppradade utanför Zanzibar National Association of the blind (ZANAB). Fyra av dem är från organisationen och står med vita käppar. Två av dem är från My Right och en från SRF.
SRF och My Right tillsammans med personer från ZANAB.

Eleverna visade oss sitt punktskriftsarbete — blyga till en början, sedan stolta. Lärarna förklarade att digitala verktyg och material med stor stil fortfarande är utom räckhåll för de flesta skolor här. Punktskrift är livlinan. ZANAB säkerställer att lärarna är utbildade, och att barn som reser från hela ön för att gå i skolan får stöd varje steg på vägen.

Två tanzaniska barn klädda i orange lär sig punktskrift.
Barnen visar upp sitt punktskriftsarbete.

Varför vi gör detta

Ja, som sagt, folk frågar ibland: med så mycket kvar att göra i Sverige, varför investera tid och resurser internationellt?

För att våra partners inte bara tar emot — de lär oss. RUB ligger steget före oss när det gäller vissa jämställdhetspraktiker inom organisationen. TAS:s samhällsledda inkomstmodeller är genuint nyskapande. ZANAB:s arbete för inkluderande utbildning är något vi i Sverige också kan lära oss av.

Vi lär oss och växer tillsammans, precis som systrar. Det är därför SRF har gjort detta sedan 1960-talet. Och det är därför vi fortsätter.