"Att lyssningsläsa är ett sätt att läsa bredvid läsning med ögonen och/eller läsning med fingrarna"
Anna Lundh är fil. dr. och forskare i biblioteks- och informationsvetenskap. Hon har nyligen publicerat en forskningsartikel om "lyssningsläsning", att läsa med öronen. Hon konstaterar det många av oss synskadade redan vet: Lyssningläsning kan vara ovärderligt, men behovet av att läsa på sitt skriftspråk kvarstår.
Lyssningsläsning är ett nödvändigt verktyg för många, berättar Anna för Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, och syftar på både seende och synskadade personer. Men det innebär också svårigheter.
– Det kräver att man lär sig att hantera sin tid väl. Att lyssningsläsa kurslitteratur med hjälp av talsyntes i hög hastighet är koncentrationskrävande och tröttande och även om det går snabbare än att läsa t.ex. punktskrift så tar det lång tid, då lyssningsläsande inte möjliggör skumläsning, säger hon.
Ibland möter vi synskadade idén att lyssningsläsning är ett fullgott alternativ till punktskrift. Det är det inte. Det är ett fantastiskt verktyg, men punktskrift är ett skriftspråk och behovet av att läsa och tillgodogöra sig information på sitt skriftspråk består, oavsett om man läser ord med ögonen eller med fingertopparna. "När seendeläsning fortfarande är norm läggs stort ansvar på de enskilda studenterna att hantera de läshinder som uppstår under deras utbildningstid" skriver MTM.