I hennes yrkesroll har hon under året arbetat med två fall där ledarhundsförare har fått rätt, och diskrimineringsersättning, efter att ha anmält en händelse till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Lagen är tydligare än på länge, menar hon.

– Jag vill uppmana fler att anmäla den diskriminering de är med om till DO. Ju fler beslut och fall vi har desto tydligare blir gränsen för vad som är diskriminering. 

Christina Järås i Göteborg är en av dem som påverkas av att bli ifrågasatt när hon har sin ledarhund med sig. För P4 Göteborg berättar hon att det har gått så långt att hon ibland tvingas lämna ledarhunden hemma.

– Man blir tillsagd om man ska in på restaurang eller så. Då får hunden stanna hemma istället. Man blir ledsen, för det är trots allt mitt hjälpmedel som man säger nej till. 

”Det ska kosta att göra fel”

Synskadades Riksförbund har under året behandlat två ärenden där den enskilde bedömts ha blivit utsatt för diskriminering av DO i beslut och därefter vänt sig till SRF för hjälp att utkräva diskrimienringsersättning. Det ena utmynnade i en förlikning och i det andra fallet tilldömde Stockholms tingsrätt en kvinna till 50 000 kr i diskrimineringsersättning för att hon, tillsammans med ett barnbarn, nekades service på en restaurang för att hon hade ledarhunden med sig. När det är barn med i bilden påverkar det den diskriminerade särskilt hårt, berättar Anna Quarnström.

– De vittnesmål vi tar del av belyser att det skapar en särskild rädsla och stress för såväl barn som vuxen, säger hon.

Hur en lag tillämpas och tolkas beror till stor del på vilka fall som anmäls, lyfts och hur de slutar rättsligt. Ett viktigt ben är ersättningen, både för att den enskilde ska få upprättelse för att ha missgynnats och för att utveckla en verkningsfull diskrimineringslag.

– Det ska kosta att göra fel och nu har vi klivit in i ett stadie där vi ser att diskrimineringsersättningen fungerar. Detta var något som saknades tidigare. Om man har fått beslut om att det var diskriminering från DO, kan vi hjälpa individen att kräva ersättning för vad denne har varit med om, säger hon.

Ombads att gå av - fick upprättelse

En person som under året har fått upprättelse efter sin anmälan är Emma från Göteborg. När hon skulle åka buss tillsammans med sin ledarhund blev hon ombedd att gå av. I ett inslag i Sveriges Radios Klartext, berättar hon om upplevelsen. 

– Det är frustrerande, förnedrande och irriterande på alla sätt, säger hon.

Hon frågade föraren om han hade sett vad som stod på hennes assistanshunds utrustning, då hon trodde att han hade missat den informationen. Föraren stod fast vid att hundar ska sitta längst bak i bussen, trots att Emma påtalade att regeln inte gäller för ledarhundar och assistanshundar. Busschauffören tillkallade därefter ordningsvakter, som bad Emma att gå av bussen. 

Diskussioner kring var i bussen Emma får och inte får sitta med sin hund uppstår minst en gång i veckan. Situationen speglas väl i de fall som hamnar på Anna Quarnströms bord.

Västtrafiks bussförare är utbildade och ska veta vad som gäller för assistanshundar och ledarhundar. I en intervju med Klartext säger en representant från företaget att någonting har brustit i kommunikation och förståelse för resenärsgruppen. Efter att Emma anmält händelsen och fått rätt enligt DO ska Västtrafik betala 20 000 i skadestånd. 

– Det känns som ett steg i rätt riktning, men pengar kan inte läka att jag fortfarande lever som en andra klassens resenär i den här staden, säger hon till Klartext.

Hälften av ledarhundsförarna har stoppats i dörren

I ’Hindrad: om negativt bemötande av assistans- och ledarhundsförare’, Finn Hellman, masteruppsats i sociologi, Göteborgs universitet, framkommer bland annat att:

  • 37 % av alla ledarhundsförare avstår från aktiviteter för att de tror att de inte är välkomna med ledarhund.
  • 50 % av alla ledarhundsförare har stoppats från att komma in på ett ställe för att de har ledarhund.
  • 40 % av alla ledarhundsförare har lämnat sin ledarhund hemma för att inte riskera dåligt bemötande.
  • 50 % av alla ledarhundsförare har förmått ett ställe som först tänkt utestänga dem att ändra sig.
  • 24 % av alla ledarhundsförare har varit med om att någon sagt, skrivit eller gjort något hatiskt, hotfullt eller våldsamt mot dem.

Läs mer och lyssna:

Diskrimineringslagen finns till för att samhället ska vara fritt från diskriminering, läs mer om lagen här (extern länk).

Lyssna på inslaget i Sveriges Radios Klartext här (extern länk) och i P4 Göteborg här (extern länk).

Masteruppsatsen ’Hindrad: om negativt bemötande av assistans- och ledarhundsförare’ kan nås här (extern länk).