Jag heter Lisa och jag har en medfödd synnedsättning. Jag har alltid varit en väldigt ambitiös tjej i skolan och har velat få så bra betyg som möjligt. Men med tanke på min synnedsättning har det inte alltid varit lätt.

Under högstadiet kände jag inte att jag fick den hjälp jag verkligen behövde, många lärare var rätt oengagerade och hade inte tid att hjälpa mig tillräckligt. Även om det självklart fanns dem som ville hjälpa mig på bästa sätt fanns även dem som inte orkade engagera sig. Det kändes mer som att mycket lades på mina två närmaste vänner i grundskolan. De fanns alltid där och kunde hjälpa mig. Tack vare att vi var så nära vänner tyckte de inte att det var jobbigt. Men jag kunde då och då känna att ”det är inte deras uppgift, egentligen’’.

Tack vare mina vänner och mina föräldrar, som är hjälpsamma och stöttande, samt engagerade lärare gick det bra. Jag slutade nian med jättefina betyg. Efter sommaren var det dags att börja gymnasiet och jag kände mig väldigt nervös över hur allt skulle bli. Skulle jag få den hjälp jag behövde? Skulle jag hitta på den nya skolan, som var så mycket större? Men framför allt, skulle jag hitta nya vänner?

Svaret är att tiden under gymnasiet har varit den bästa i mitt liv. Jag har aldrig haft så bra lärare i hela mitt liv. Hjälpsamma både under och utanför skoltid. De ville göra allt för att det skulle bli så bra som möjligt för mig. Det gladde mig oerhört, jag tror inte det finns många bättre lärare än dem jag har haft. Jag hade även turen att få en assistent som kunde hjälpa mig med allt praktiskt som jag tidigare fått försöka fixa själv – förstora och skanna in papper och så vidare. Under gymnasiet fann jag även mina bästa och närmaste vänner. Det känns underbart då jag tänker på det.

Med tanke på all hjälp från lärarna kunde jag med gott samvete låta mina vänner hjälpa mig, vilket de alltid ville göra. Att hela klassen var förstående och väldigt hjälpsam kändes också såklart oerhört roligt.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det är stor skillnad på lärare och deras förhållningssätt då det gäller elever med funktionshinder. En del lärare är inte lika bra medan en del är helt underbara – och jag har fått uppleva båda sidor.