Jag fick cancer när jag var ett halvår gammal. När jag var två behövde de ta bort mitt ena öga. När jag var åtta eller nio blev jag av med det andra. När jag fick beskedet var jag väldigt ledsen i typ fem minuter, innan jag kom på att jag nu kunde ha två olika färger på ögonen, precis som David Bowie!

Idag är jag tretton år gammal, med ett blått och ett brunt öga. Det är så coolt! Gällande synnedsättningen så är det ju inte en synnedsättning eftersom jag inte ser alls, och det är inte så mycket att göra åt det. Livet rullar på. Viktigt i mitt liv är mina vänner och att ha saker att göra, som att vara ute i naturen. Just nu har jag en utmaning med en kompis där vi sover utomhus en natt varje månad under ett års tid. 

I min klass håller många på med fotboll, musik och dans, och så är det jag och min kompis som gillar att vara ute i bushen. Naturintresset vet jag inte riktigt var det kommer från. Det bara är där. Ett av mina starkaste minnen är från när jag var i åttaårsåldern och sov i tält med en kompis. Plötsligt vaknade jag och hörde vargar. Känslan wow var starkare än känslan av att jag blev rädd, sedan ropade jag på pappa. 

I somras besteg jag och pappa Kebnekaise. Efter det har det varit väldigt mycket intervjuer med journalister. Jag tror inte att det hade varit en så stor grej om jag hade varit seende, men att jag gör det, ett barn som inte ser, anses kanske vara lite coolare.

Om jag skulle be allmänheten om något som skulle underlätta för mig som inte ser så hade det varit att inte ha så mycket fördomar. När andra förutsätter att jag behöver hjälp eller att jag inte kan vissa saker så känns det lite nedvärderande. Om jag skulle ge ett tips till någon som precis har fått sin synnedsättning så hade det varit att ”det kanske känns tungt nu, men det löser sig”. 

När jag var på Kebnekaise och vandrade och det var 30 grader varmt så hade jag hela tiden tanken att ”jag har kommit så här långt, jag kan inte vända tillbaka nu”. Det var bara att bita ihop, ett steg i taget. Det bästa av den här upplevelsen var att komma upp på toppen. Klockan var nio på kvällen och det var så mäktigt. Det var det bästa, och att komma ner och få öppna en Coca Cola, däremellan var det ganska dammigt.