Rehabilitering och habilitering för synskadade – nyckeln till självständighet
Att förlora synen eller leva med en medfödd synnedsättning påverkar hela vardagen. Sådant som att läsa, använda digital teknik eller orientera sig utomhus kan behöva göras på nya sätt. Med rätt träning, hjälpmedel och stöd kan synskadade leva självständigt och vara delaktiga i samhället. Men vilket stöd man får skiljer sig idag beroende på var i landet man bor.
Vad är habilitering och rehabilitering?
Habilitering och rehabilitering handlar om att ge människor de kunskaper, färdigheter, strategier och hjälpmedel som behövs för att leva ett så självständigt och aktivt liv som möjligt.
Habilitering riktar sig främst till personer som har en medfödd eller tidigt förvärvad synnedsättning. Inom SRF använder vi begreppet habilitering för insatser till barn och unga under 18 år, medan begreppet rehabilitering främst används för vuxna som får en synnedsättning senare i livet.
I den här texten använder vi synrehabilitering som ett samlingsnamn för den habilitering och rehabilitering för personer med synnedsättning som regionerna ansvarar för inom hälso- och sjukvården.
Regionernas syncentraler och synenheter ansvarar för synrehabiliteringen. Insatserna kan bland annat omfatta träning i orientering och förflyttning, läsning och skrivning, användning av hjälpmedel och digital teknik, samt stöd för att klara vardagens aktiviteter.
Läs mer om habilitering och rehabilitering via vår plattform.
Varför är habilitering och rehabilitering viktigt för synskadade?
För personer med synnedsättning handlar habilitering och rehabilitering om att utveckla de färdigheter och strategier som behövs för att kunna leva självständigt. Behoven ser olika ut beroende på om synnedsättningen är medfödd, har uppstått tidigt i livet eller kommer senare.
För barn och unga med synnedsättning handlar habilitering om att få stöd att utveckla färdigheter från början. Det kan exempelvis vara att lära sig orientera och förflytta sig, läsa punktskrift, använda digitala hjälpmedel och klara olika aktiviteter i vardagen. Rätt stöd är viktigt för barnets utveckling och möjligheter att vara självständig och delaktig i skolan, på fritiden och tillsammans med andra.
För den som får en synnedsättning senare i livet handlar rehabilitering i stället ofta om att lära sig göra sådant man tidigare gjort med hjälp av synen på nya sätt. Den som inte längre kan läsa tryckt text kan exempelvis behöva lära sig att använda skärmläsare, förstoringsprogram eller punktskrift. Den som får svårare att orientera sig kan behöva träna på att använda vit käpp och andra tekniker för att förflytta sig säkert.
Gemensamt för habilitering och rehabilitering är att rätt stöd, träning och hjälpmedel stärker möjligheten att klara vardagen, studera, arbeta och delta i samhället utan att vara beroende av andra.
Behoven kan dessutom förändras genom livet. Synen kan förändras, ny teknik utvecklas och livssituationen se annorlunda ut. Därför behöver stödet finnas tillgängligt när nya behov uppstår och kunna följas upp och anpassas över tid.
Varför ser synrehabiliteringen olika ut i landet?
Det är regionerna som ansvarar för synrehabiliteringen. Men det finns stora skillnader i vilket stöd som erbjuds beroende på var i Sverige man bor.
SRF:s kartläggning av landets syncentraler visar skillnader i bland annat bemanning och specialistkompetens, vilka rehabiliteringsinsatser som erbjuds och tillgången till hjälpmedel. Det finns också skillnader när det gäller exempelvis stöd till barn och unga, punktskrift och träning i digital teknik.
Även kostnaderna varierar. Vilka hjälpmedel regionen bekostar och vilka avgifter den enskilde behöver betala skiljer sig åt, och många hjälpmedel omfattas inte av högkostnadsskyddet.
Resultatet blir att två personer med liknande behov kan få olika möjligheter att bli självständiga beroende på vilken region de bor i.
Konsekvenserna när synrehabiliteringen inte fungerar
När synskadade inte får rätt habilitering eller rehabilitering blir det svårare att klara vardagen och leva självständigt. Beroendet av anhöriga och andra kan öka, samtidigt som möjligheterna att studera, arbeta och delta i samhällslivet begränsas.
För barn och unga kan bristande habilitering innebära att de inte får samma möjligheter som andra att utveckla självständighet och de färdigheter som behövs i skolan, på fritiden och senare i vuxenlivet. För den som får en synnedsättning som vuxen kan bristande rehabilitering göra det svårare att återfå självständighet och fortsätta leva det liv man levde tidigare.
Bristande stöd kan också leda till minskad fysisk och social aktivitet, ensamhet, isolering och försämrad hälsa.
Konsekvenserna drabbar inte bara den enskilde. När människor inte får rätt stöd, träning och hjälpmedel för att klara mer på egen hand kan behovet av andra samhällsinsatser öka, exempelvis färdtjänst, hemtjänst och annat stöd.
Habilitering och rehabilitering handlar därför om att ge människor förutsättningar att utveckla eller återfå sin självständighet och kunna vara delaktiga i samhället på lika villkor som andra.