Gör färdtjänst till en lagstadgad rättighet för synskadade
Färdtjänsten är en av de viktigaste stödinsatserna för att personer med funktionsnedsättning ska kunna röra sig och delta i samhället som andra. Men idag nekas många synskadade färdtjänst, eller blir av med sitt färdtjänsttillstånd, vilket leder till begränsningar i vardagen och i vissa fall total isolering.
Riksdagen har slagit fast att färdtjänsten är ett av flera stöd som ska säkerställa oberoende, självbestämmande och självständighet hos individen och möjliggöra delaktighet i samhället. De övergripande reglerna för färdtjänsten finns i lag 1997:736 om färdtjänst. En person som behöver färdtjänst ansöker hos sin region eller sin kommun, som beviljar tillstånd om lagens kriterier är uppfyllda. Det är upp till regioner och kommuner att inom ramen för lagen bestämma exakt vilka regler som ska gälla för färdtjänsten lokalt.
Vad är problemet med dagens färdtjänst?
Det blir allt svårare för synskadade att få och behålla sin färdtjänst. Lagen har inte ändrats, men domstolarnas tolkningar av den har blivit snävare. Synskadade drabbas hårt. Om du är blind eller lever med mycket nedsatt syn är det svårt, eller omöjligt, att orientera dig på egen hand. Men orienteringssvårigheter anses inte längre vara tillräckligt goda skäl att få färdtjänst i lagens mening. Synskadade uppmanas att förbättra sin orienteringsförmåga och använda den allmänna kollektivtrafiken. Det är praktiskt omöjligt då grundproblemet med att vara synskadad är att alla okända miljöer blir en mycket stor utmaning. De flesta synskadade blir det på äldre dagar, och då blir hindren än större.
Följden av hur lagen tolkas är isolering och utestängning från studier och arbete, samt att ha en meningsfull fritid. Ytterst handlar färdtjänst för synskadade om mänskliga rättigheter. Individens rörelsefrihet inskränks kraftigt om man inte har tillgång till färdtjänst. Sverige har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning och måste därför garantera att de mänskliga rättigheterna också omfattar synskadade.
Vi saknar också gemensamma kvalitetskrav för färdtjänst. Det leder till att tjänstens kvalitét på flera håll i landet naggas i kanten och blir beroende av var i Sverige du råkar bo. Trots en gemensam ramlagstiftning finns stora variationer mellan regioner och kommuner i bedömningen av enskildas behov och vad som är möjligt att använda färdtjänsten till. Förklaringen är regioners och kommuners olika ambitioner och ekonomiska förutsättningar. Även hur paralleller dras till hur den allmänna kollektivtrafiken fungerar har betydelse och får konsekvenser för hur och när färdtjänstanvändaren får resa.
Ett färdigt förslag om hur kriterierna för rätten till färdtjänst ska förtydligas ligger redan sedan länge på regeringens bord. Där har det legat sedan den 31 mars 2023 utan att något har hänt. Därför uppmanar vi regeringen och särskilt Bostads och infrastrukturminister Andreas Carlsson att ta sitt ansvar och visa ledarskap i den här frågan.
Namninsamling till Bostads- och infrastrukturministern
SRF uppmanar regeringen att omedelbart Göra färdtjänst till en lagstadgad rättighet för synskadade!
Därför startar vi en namninsamling på Skiftet, där vi under perioden 1 oktober 2025-31 mars 2026 försöker samla in så många namn som möjligt. Insamlingen kommer sedan att överlämnas till bostads och infrastrukturminister Andreas Carlsson.
Skriv under namninsamlingen för fungerande färdtjänst (extern länk)
Behöver du hjälp att fylla i formuläret eller saknar mejladress kan du ringa Synlinjen på nummer 08-39 93 00.
Om ni som organisation vill samla in namn på traditionellt sätt via underskrifter på papper så är det också möjligt. Ni måste då mejla in era underskrifter till info@srf.nu i efterhand.