Nu har den eftertraktade våren äntligen kommit igång. Jag måste säga att jag tycker att vintern har varit ovanligt mörk, kall och lång, men nu har vi hela den sköna ljusa tiden framför oss med mycket roligt att se fram emot. I det här numret av tidningen uppmärksamar vi en artikel i Nerikes Allehanda om Ove Nilsson och han aldrig sinade arbete med att få Örebro kommun att inte ställa saker på gångstråket som är till för att synskadade ska kunna följa det och veta var man är i city. Ledaren i samma tidning lovprisar Ove för hans initiativ, bättre PR kan vi inte få.

Ur innehålllet:

Info från distriktet med inbjudan sommarresan

Info från lokalföreningarna

Rör inte vår handikappersättning!

Tankar i tiden

Tåget går med flyttlasset

 

Info från distriktet
Sommarresa
Tisdag 19 juni kommer årets sommarresa att bli av. Vi reser till Lasse Åberg museum i Bålsta där vi får en guidad och syntolkad visning. Efter en god lunch så fortsätter vi till Sala Silvergruva där de som vill får följa med 150 meter ner i gruvan. Där får vi också en guidad visning. Vi kommer också att få eftermiddags fika vid gruvan. Därefter åker vi hem nöjda och belåtna. Vi tar med oss eget fika för att stanna vid en rastplats på vägen upp. Pris 200 kronor/ person som du betalar när du anmäler dig. Bankgiro: 5079-3470.  Anmäl till kansliet 0197673 21 06 eller srf.orebro.lan@telia.com senast 10 juni. 

Årsmöte
Distriktets årsmöte blir lördag 28 april kl 13-17 i Leif Eriksson rummet, (nya konferensrummet) i Brukarhuset, Mellringevägen 120 C. Alla har fått en kallelse i ett separat utskick. Anmäl er till kansliet ifall ni vill delta samt om ni vill ha årsmöteshandlingarna i förväg. Vi bjuder på smörgåstårta och kaffe under förhandlingarna. 

Några tips för att förenkla användandet av iPhone.
Hej på er alla!

Som jag lovade i förra numret så kommer här nu några tips för att förenkla användandet om man har en iPhone.

Att skriva meddelanden.

Många har säkert upplevt hur långsamt det kan vara att skriva ett meddelande. Man ska hitta rätt bokstav och ibland kan det ta mycket längre tid än vad man tänkt sig.

Ett enklare sätt är att låta telefonen skriva åt dig.

När du står i textfältet och ska skriva ditt meddelande, letar du istället upp en tangent som heter ”diktera” den finns bredvid mellanslagstangenten till vänster.

Dubbelklicka på den och vänta tills telefonen plingar. Nu kan du tala in ditt meddelande.

När du är klar dubbelklickar du med 2 fingrar samtidigt på skärmen och då hör du ett pling igen.

Obs! Det fungerar bäst med korta meddelanden. Vill man skriva något längre kan man dela upp det så att man talar in några saker i taget.

Ett annat sätt är att skicka röstmeddelanden.

Om telefonen av någon anledning inte förstår vad du säger kan du skicka röstmeddelanden istället.

Då ska du inte öppna tangentbordet.

Istället ska du välja spela in ljud, som ligger till höger om textfältet.

Obs! Detta gäller textmeddelanden.

Att skicka mail.

Om du till exempel vill skicka ett mail från telefonen så kan du stöta på en liten rad som finns i mail-appen där det står ”skickat från min iPhone”.

Om man inte är uppmärksam så kommer den raden först i meddelandet när du skriver, eftersom när du öppnar textfältet för meddelandet så hamnar man i slutet av fältet.

För att slippa den raden kan man ta bort den genom att göra följande saker:

Gå till startskärmen och gå in under inställningar.

I inställningar finns det en knapp där det står E-post.

När du har dubbelklickat på e-post så ska du svepa ganska mycket för att komma till rubriken som heter ”skriva”

där finns det ett alternativ som ser ut såhär: ”signatur skickat från min iPhone” dubbelklicka på det, öppna inmatningsfältet som dyker upp genom att dubbelklicka på det.

Sedan är det bara att radera den texten som står där och gå tillbaka till inställningar genom att trycka en gång med 4 fingrar högt upp på skärmen eller tryck på hemknappen.

Har du några frågor eller vill du ha hjälp så tveka inte att höra av dig så löser vi det tillsammans.

Ha en fortsatt trevlig läsning!

Hälsar Roger Alexanderson, ombudsman

 

Undersökning Specsavers
Som du säkert hört så har SRF inlett ett samarbete med optikerkedjan Specsavers, där vi tillsammans kommer verka för en bättre ögonhälsa i Sverige.         

I samband med detta vill Specsavers PR-byrå Welcom komma i kontakt med personer som har en synnedsättning och som vill dela med sig av sina livserfarenheter, såväl positiva som negativa. Arbetet kommer att resultera i reportage i olika medier där man lyfter fram olika ämnen och viktiga frågor på temat ögonhälsa.

Deltagandet är givetvis helt frivilligt och det rör sig enbart om redaktionella reportage, alltså ingen reklam eller liknande.

Jag skulle därför vilja ber dig och övriga distriktombudsmän om hjälp att göra en förfrågan till era medlemmar om någon är intresserad att medverka.

Exempel på personer man gärna vill komma i kontakt med är sådana som:

upptäckte glaukom, grå starr, åldersförändring i gula fläcken eller diabetesretinopati vid en syn- eller ögonundersökning
drabbats av ögonhälsa som ung
drabbats av långa köer till ögonsjukvård inom olika landsting
förbättrat sin ögonhälsa genom att ändra sin livsstil
är förtroendevalda, lokalt, regionalt eller nationellt inom exempelvis pensionärsorganisation, politiskt parti, facklig organisation, inom idrottsrörelsen eller annan organisation
har synnedsättning som går att korrigera helt eller delvis utan att ha gjort det
väntat länge med att åtgärda en synnedsättning som går att korrigera
Medlemmar som vill dela med sig av sina erfarenheter får gärna maila sitt namn, telefonnummer och kort vad man vill berätta om till goran.carlsson@srf.nu så vidarebefordrar jag uppgifterna till Welcom, som därefter kontaktar medlemmen för en intervju.  Eller kontakta ombudsman Roger Alexanderson telnr 072 738 04 50 så hjälper han dig vidare.

Artikel i Nerikes Allehanda
Ove Nilsson är synskadad och ordförande för Synskadades riksförbund i Örebro län. I slutet av mars gick han in i en container som stod mitt på trottoaren på Kungsgatan.

– Jag slog i huvudet, berättar han. När jag går själv går jag med käppen och eftersom containern skjuter ut en bit känner man inte den förrän det är för sent.

Containern stod på det ledstråk som finns i trottoaren, en rad med vita plattor som synskadade lättare kan se och följa.

Ove Nilsson gjorde en anmälan hos kommunen och någon dag senare fick han veta att containern hade flyttats. Problemet var bara att containern flyttades runt hörnet, upp på Stortorget, och placerades även där mitt på ledstråket.

Sedan kom påsken och när det blev vardag igen kontaktade Ove kommunen ytterligare en gång. Containern skulle ha flyttats i fredags, den 6 april, men när NA träffar Ove Nilsson i korsningen Stortorget- Kungsgatan en dag senare så står containern fortfarande kvar.

Ove Nilsson berättar att det kan vara svårt att röra sig i centrala Örebro, det kan vara gatupratare som står på trottoaren, uteserveringar som gör det svårt att gå förbi, byggnadsställningar som inte är ordentligt avspärrade

– Jag tror det handlar om okunnighet, säger Ove. Ofta när man berättar att något står i vägen så säger handlarna att ”det har vi inte tänkt på”.

 

Syntolkning: Ove går med vit käpp till höger om en stor blå container som står mitt på ledstråket. Containern är blå, Ove är mörk klädd.

 

Ledare i Nerikes Allehanda
Örebro är en gammal stad med både kullersten och gator som på flera ställen är smala.

Det är därför en stad som det inte alltid är lätt att gå i och detta speciellt om man är synskadad. Samtidigt är Örebro en stad som gärna vill framhäva sig som välkomnande och ofta är just detta, men inte alltid – vilket Ove Nilsson, som är ordförande för Synskadades Riksförbund i Örebro, har fått uppleva.

Nilsson agerade precis så som en representant för synskadade ska göra när han upptäckte ett hinder för den grupp han verkar för och som gör Örebro mindre tillgängligt som stad.

När han upptäckte att en container stod mitt i ett ledstråk på Kungsgatan anmälde han det till kommunen och fick löfte om att den skulle flyttas. Nilsson agerade precis så som en representant för synskadade ska göra när han upptäckte ett hinder för den grupp han verkar för och som gör Örebro mindre tillgängligt som stad. Men när containern flyttades från Kungsgatan till Stortorget hamnade den åter på ledstråket.

När NA senare försökte reda ut vad som gällde var det ingen som ville ta ansvar för frågan. Kommunen, Restaurang Cazanova och Stena Recycling bollade ärendet mellan varandra och ytterst är det polisen som kan avgöra hur containrar ska placeras. Ett virrvarr där ingen säger det självklara uppenbara, vilket borde vara: "självklart ska inte en container stå på den delen av gatan som är reserverad för synskadade och vi ska se till att den flyttas".

Förhoppningsvis kan detta tjäna som en lektion inför framtiden för ansvariga tjänstemän, företagare och beslutsfattare för i nuläget lever inte Örebro upp till visionen om att vara en stad som välkomnar alla inklusive synskadade.

Den som kan stå rakryggad i detta är Ove Nilsson som företrädde sina medlemmar när han påpekade att containern inte borde stå där den fanns eftersom det var ett hinder. Han agerade som en klok ordförande bör göra och ska ha en stor eloge för detta. Tyvärr är det bara att hålla med hans ord om att "man blir less" då ingen ansvarig verkar vilja flytta containern till ett bättre ställe utan begår samma misstag igen. Förhoppningsvis kan detta tjäna som en lektion inför framtiden för ansvariga tjänstemän, företagare och beslutsfattare för i nuläget lever inte Örebro upp till visionen om att vara en stad som välkomnar alla inklusive synskadade. Nu verkar det istället det motsatta gälla då ingen tar vanligt hederligt ansvar. 

David Lindén

 

Info från SRF Bergslagen
Lindedagen  

Torsdagen 16 Maj är det Lindedagen och då kommer SRF Bergslagen att vara med. Vi har ett bord vid  hörnet av Koppgatan, Bodgatan och Strandpromenaden.

Ta gärna en promenad dit så vi kan visa att vi finns.

Tiden är mellan klockan16.00-20.00

 

Månadsmöte

SRF Bergslagen

Vi tänkte att vi skall ha en träff på Plantmarknaden i Lindesberg.

Torsdag 24Maj kl.14.00-16.00

Vi fikar (Ev. räkmacka), kollar in alla vackra blommor

Och kanske hittar någon spännande växt.

Anmäl dig till Irene tel. 0587-25456 senast 20Maj 

Välkomna hälsar Styrelsen  genom  Irene 

 

Info från SRF Karlskoga Degerfors
 

MUSIK-TRÄFFAR

Söndagarna 22 april, 6 och 27 maj kl. 14.30

på Nickkällan.  Sång o musik. Kaffe 10 kr. Ta med eget bröd.

VÅRFEST

Fredagen den 27 april kl. 17.00 på Nickkällan.

Mat, kaffe, underhållning, lotteri. Pris medlemmar 100 kr, övriga 150 kr.

Anmälan till Inger 073-035 08 59, Inga 0586-579 27 eller Margareta 0586-386 59 senast 23 april.

BINGO

Fredagen den 18 maj kl. 14.30 på Nickkällan

Brickor 10 kr x 3 spel. Kaffe 30 kr. Anmälan se ovan senast 15 maj.

En ny studiecirkel för relativt nysynskadade har startat på Nickkällan. Det är ca 12 deltagare som ska träffas några gånger med Anna-Lisa Karlsson och Anita Karlsson som ledare. Man planerar besök på tex. Biblioteket, information av fixarservice. Ett besök på Hjälpmedelsbutiken ska man också hinna med. Tid för samtal med varandra  är inte det minst viktiga.

Läsecirkeln pågår varje måndag på Solbringen med Elisabeth Jansson som läser högt ur en bok som deltagarna får vara med att välja. Det finns plats för flera i denna grupp.

Yngregruppen träffas en gång i månaden. I mars var det dags att äta våfflor och se på film.  Där finns också plats för flera deltagare. Begreppet yngre är ganska tänjbart.

VÄLKOMMEN hälsar Styrelsen

Kristina Johansson 0586-414 12, 070-66 06 981

 

Info från Sydnärke
 

En hälsning från Sydnärke, som den tjugonde mars hade sitt årsmöte på hotell Stinsen. Där vi konstaterade att kräftgången fortsätter. Endast fjorton deltagare. Sju röstberättigade och sju stödjande medlemmar mötte upp.

Ordförande Bo Larsson hälsade välkommen och drog igenom dem första punkterna på dagordningen varefter klubban överlämnades till Margareta Rydemalm, som med elegans skötte de fortsatta förhandlingarna. På de flesta posterna blev det omval, andra överlämnades till styrelsen för bearbetning. En viktig förändring var det dock. Årsavgiften höjdes från 175 kronor till 200 kronor. Det kan vara roligt att ha några kronor i kassan. Detta gäller från och med 1 januari 2019. Margareta tackade för sig och klubban överlämnades till ordförande Bo som tackade Margareta för gott arbete. Ett stort tack fick även Charlotte som skrivit ned allt som förevarit. Ordförande tackade för visad uppmärksamhet och mötet avslutades med en god smörgås i hotellets matsal, och årsmötet 2018 var avslutat.

Nästa gång vi samlas blir den 24 april klockan 14-17 i finrummet på Kvarngården, Skolgatan6 i Kumla. Vi spelar bingo. Anmälan senast den 19 april till Åke 019 57 85 89 eller Berit 019 57 81 36. Varmt välkommen. Detta kan nog bli kul. Tag med ett glatt humör, lite bingo-pengar och 30 kronor till kaffet.

En lite blåfrusen hälsning till alla på vårvärmen väntande synvinkelläsare från oss i Sydnärke genom Åke.

 

Info från SRF Örebro
 

Öppet hus
Hej alla Synvinkelläsare!

Här kommer lite information från SRF Örebro kommun.

Jag vill påminna om att onsdagen 25 april kommer Örebro kommuns dietist Stina Engelheart och har ett pass om kost, motion och hur man mår bättre i sitt välbefinnande.

Jag tror att det blir en intressant eftermiddag.

 

Den 23 maj är det terminens sista bingo före sommaruppehållet.

 

Aktiviteterna äger rum som vanligt på Föreningarnas hus Slottsgatan 13 A om inget annat anges.

 

Välkommen till en trevlig samvaro hälsar Fredrik Sterner.

 

NYA-gruppen
Här kommer lite info. Mer skickas ut en vecka innan aktivitet. Om ni vill ta del av all information om NYA-gruppen så hör av er till kansliet så skriver Leif upp er på listan över vilka som får informationen.

25 april  Aktivitet: Hur man överlever i skogen när det inte finns mat. Utan vatten och mat i 3 dagar? Vad bär man ha hemma när strömmen går och det inte finns ström.

9 maj Aktivitet: Gå på trav Var: Marieberg
Vi går på travet och får set stallbacken med Charlotte

23 maj Aktivitet: Studiebesök Honungstillverkning i Karslund
Var: Karslunds Herrgård

3 juni Kamelridning. Vi kommer att fika och rida kamel. Vi träffas ca klockan 14.00 hos kamelerna i Gyttorp. Vi behöver vara minst 6 stycken och max 15 stycken. Kostnad 145 kronor (eftersom distriktet subventionerar resten, ordinariepris 295 kronor.)

Anmäl er till aktiviteterna genom att ringa kansliet 019 673 21 06 eller mail: anmalanyagruppen@srforebro.se senast klockan 12 samma dag.

 

Rör inte vår handikappersättning 
Nu har det hänt som jag länge har oroat mig för. Handikappersättningen ska slopas. Trodde aldrig att ett sådant förslag skulle komma från en Socialdemokratisk regering. Istället blir det något som kallas merkostnader som måste redovisas men vad som ska räknas in där verkar oklart. Ännu så länge är det ett förslag från regeringen som riksdagen snart ska besluta om. Det beror på vilka merkostnader man ska få ersättning för men jag befarar att ersättningen blir mindre än 2600 kronor per månad vilket är schablonersättningen idag. Det skulle givetvis påverka livssituationen för många. Både de som arbetar och ofta har låg lön då lönebidraget till arbetsgivaren grundas på en minimilön. Dessutom drabbar en lägre ersättning för merkostnader alla synskadade som är arbetslösa och pensionärer. Om nu alla som har handikappersättning ska redovisa sina kostnader blir det en enorm administrativ börda för Försäkringskassan och risken är att även ersättningen för merkostnader kommer att försvinna.   

Nu måste SRF agera kraftfullt gentemot politikerna. Inte bara Riksförbundet utan även distriktet som får försöka övertyga de politiker i länet som sitter i riksdagen att rösta nej till förslaget. Varför inte skicka ett uttalande från årsmötet till länets riksdagspolitiker? Vad tycker NI synvinklare? Jag tror tyvärr inte att en manifestation utanför riksdagshuset ger någon effekt alls. Den tiden är nog förbi. Istället tror jag att sociala medier kan vara framgångsrikt där man får direkt kontakt med politikerna.

Orolig och skeptisk

Birgitta Karlsson

 

Tankar i tiden
Det hittades en ensam väska utanför Försäkringskassan i Örebro. Det blev genast stort pådrag och polisens bombgrupp kallades dit. Väskan röntgades och i den fanns en ofarlig belysningsutrustning. Givetvis ska inga risker tas men att en kvarglömd väska kan orsaka en så stor uppståndelse säger en hel del om det osäkra samhället vi har idag.  Vart är vi på väg?

Ett fenomen jag inte kan låta bli att nämna är Me Too-rörelsen där kvinnor träder fram och berättar om vad män har utsatt dom för. Flera populära programledare har gått över gränsen och fått sparken såsom Martin Timell, Lasse Kronér och Ingvar Oldsberg. Man kan undra om kvinnliga programledare nu kommer att dominera i TV.

Kvinnor i olika branscher har gått samman och berättat om sexuella trakasserier.  Synskadebranschen är nog inget undantag varken när det gäller  medlemmar eller  anställda. Jag hoppas att männens syn på kvinnors kroppar ändras med Me Too-upproret. För det är trots allt vanligast att männen  tar sig vissa friheter. Nu har bordellägenheter i Örebro avslöjats av polisen där kvinnor från fattiga länder utnyttjats. Även här betraktas kvinnor som handelsvara och sexobjekt. Vill betona att det naturligtvis inte gäller alla män fast tillräckligt många har den inställningen. Men vi kvinnor får också ta vårt ansvar och inte klä oss för utmanande, för vad signalerar det?

Från moralpredikan till digitalisering. Vårt samhälle har digitaliserats i en rasande fart. Bankerna hanterar inte längre pengar utan det är automater, hemtjänsten öppnar numera med mobilen och många larm är digitaliserade. Om elektriciteten stängs av fungerar ingenting i samhället och det verkar inte finnas något i reserv utan det blir kaos. Digitalisering är bra på många sätt men gör oss så sårbara. Man får inte helt förlita sig på tekniken. Jag tror dessutom att vi blir dumma av att ta fram alla uppgifter från datorer och mobiler istället för att lägga det på minnet.

Tyckare: Birgitta Karlsson

 

Tåget går med flyttlasset!
Hej alla glada synvinkelläsare! Nu närmar vi oss våren, senast jag hördes av så var det vinter, kallt och mycket snö. I min berättelse alltså. En dag när vi åkte till jobbet snöade det så mycket så det var svårt att se vägen ordentligt så vi körde ned i vågdiket. Diket var inte så djupt men det var som att köra rakt in i en vit vägg. Det blev inga skador på vare sig bilen eller oss. Vi fick stå där en stund så kom det flera arbetskamrater och hjälpte oss. Sedan var det bara att fortsätta till jobbet och vårt ”skrotande” och betongblandande. Skönt att vara på fast mark, under mark!

Men hur skulle det nu gå med mitt fortsatta arbete på denna plats. Jo, efter mycket diskuterande för och emot så bestämde familjerådet att det skulle bli avflyttning till Kallhäll och Svenska Maskinverken. Så i mitten av december sade jag upp mig. Platschefen blev inte glad. Vi häll på med ett stort betongarbete som räknades vara klart inom en vecka och han tyckte vi var ett så bra gäng så om jag kunde vara kvar tills det var klart skulle han bli glad. Jag sade okej och tänkte, det kanske kunde bli någon extra rad i betyget. Man måste vara om sig.

Jobbet blev klart efter fyra dagar och så var det tack och farväl till Zinkgruvan, inte utan saknad lämnade jag gjutargänget. Samtidigt skulle det bli rätt skönt, arbetet var faktiskt för tungt.

Jag började mitt arbete på Maskinverket den 27e december 1960. Arbetsgivaren ordnade med lägenhet. Tyvärr var ingen ledig just nu. Familjen fick bo kvar på Rosenlund och jag bodde hos min bror i två månader. Jag åkte hem till familjen varje helg. Och vi packade också mycket noga för nu skulle flyttlasset gå med tåg från Lerbäcks station till Jakobsberg, som låg tre kilometer från Kallhäll.

Nu fick vi packa väldigt noga, vissa saker packade vi i trälådor. Jag kommer inte ihåg hur många kollin det blev. Men alltsammans vägde 2.500 kilo och kostade 241 kronor i frakt. Sedan kostade det 162 kronor med lastbil från Jakobsberg till Kallhäll. Allt kom fram i oskadat skick, fast det fattades två kollin. En kartong med diverse kläder och en mindre trälåda med porslin. Dem kom aldrig tillrätta och någon ersättning fick vi aldrig. Det var ingen större förlust.

En fin modern trerummare fick vi. På fjärde våningen i ett nästan nybyggt höghus med bra grannar. Barnen fick fort lekkamrater och goda kompisar. Så det ordnade sig bra för den lilla ”kungafamiljen”. Drottning Margareta hade inga svårigheter att få vänner heller. Så hade vi också min bror och min familj i närheten. Hur gick det då för ”kungen” själv, som skulle stängas inne i en smutsig, bullrig miljö med flera hundra jobbare från tretton olika länder? Jag trodde nog att det inte skulle gå så bra som det ändå gjorde. Det var en bullrig, smutsig och dragig miljö och allt arbete var nytt för mig. Jag var ofta förkyld men arbete var betydligt lättare än att vara byggnadsarbetare. Man kan vänja sig vid det mesta om man vill. Jag var kvar här i drygt fyra år. Sedan var det dags igenom för ”örnen” att flaxa vidare. Det berodde på Bengt Eriksson. Den minnesgoda läsaren kanske kommer ihåg att det vare en Eriksson som övertog Boda Trädgård? Just han ja, han hade börjat på en trädgårdsanläggningsfirma i Örebro och nu ville han ha över mig dit. Men nu skall vi inte skena iväg utan vi ska vara kvar i Kallhäll ett tag till.

Den 27 december 1960 var min första arbetsdag. Det första jobbet blev att vara hjälpare vid en rörbockningsmaskin som sköttes av en finnländare som hette Häälmilienen, jag tror det stavades så. Han hade jobbat där i flera år och kunde både jobbet och svenska bra. Vi kom bra överens och han berättade en lustig historia som hade hänt ett år tidigare. Det var om en jugoslav som skulle börja på Maskinverken. Förmannen sade till honom: ”du kan gå till Häämilienen”, då gick jugoslaven hem. Han kom tillbaka nästa dag och förmannen sade: ”Vart tog du vägen igår?” Han svarade: ”Du sade ju att jag skulle gå hem igen.” Så kan det gå när det är språkförbristning.

Jag fick gå hem efter fjorton dagar, nja jag fick inte gå hem, jag fick åka till Lövenströmska sjukhuset, med ett brutet lillfinger, som hade klämts sönder mellan två järnrör. Inte bra, men det blev bra. Doktor Karlsson han fixade till det så bra. Efter tre veckor var jag tillbaka och lillfingret fungerar fullt normalt än idag. Mycket skicklig lillfingerreparatör. Jag var tillbaka men inte bockmaskinen. Nu blev jag ”elev” hos min bror, som skötte en svettsmaskin. Det fanns två sådana maskiner och var det meningen att jag skulle stå vid den sedan. Det gjorde jag också och så blev det skiftsarbete. Tvåskift, det var bråttom. En oljepanna, stor som ett hus, skulle till Ryssland. Enformigt arbete kan tyckas men det gick förvånadsfullt bra. Med undantag av lite småjobb så höll jag på med maskinsvets ett par år. Så behövdes det fler elsvettsare och Maskinverken ordnade en svetskurs, jag var med på den. Jag vet inte men antagligen hade jag någon speciell begåvning för elsvets, för efter bara tre veckor var jag med i ett elsvetsargäng. Här var det hundraprocentig röntgen av svetsningen, så det gäller att vara stadig på handen. Nu måste jag få skryta lite. En dag kom basen och tittade på när vi jobbade. Titta här grabbar sa han och pekade på en svettsning jag just hade gjort. Så här skall det se ut sade han! Klart man blir lite stolt då!

När jag stod vi svetsmaskinen skulle det svetsas små metallbitar på två sidor av rören, det kallades kylfenor. Nu skulle dessa rör svetsas ihop till stora väggar som så småningom skulle bli en jättestor ångpanna någonstans i Ryssland. Med jämna mellanrum kom det några allvarliga, svartklädda män från Ryssland och kollade hur arbetet fortskred. De sade sällan något, bara tittade. Ibland pratade de med jobbets fotograf, han var från Ryssland och hette Maximenko.

Fotograferingen av svetsningarna skedde ofta på övertid. Ofta var jag hans hjälpreda. Han och hans familj blev några av våra bästa vänner under tiden i Kallhäll. De bodde i samma höghus som oss. Så vi hade nära till varandra.

Nu skall vi ta lite om dåtidens Kallhäll. Ett litet stationssamhälle nordväst om Stockholm i Järfälla kommun. Vi den vik av Mälaren, nära till vatten och fina strövområden i skog och mark. Fin badplats med brygga och hopptorn. I Kallhäll bodde vid denna tid cirka 6000 personer, här var alltid något höghusbygge på gång. Idag bor det säkert dubbelt så många. För tio år sedan var jag där och kände inte igen det gamla Kallhäll. Av gamla Maskinverken fanns ingenting kvar. Här var nu flera höga hus med fina gator och planteringar. Här var nog många som ville bo, det låg ju nära vattnet också. Badplatsen fanns kvar. En del nya affärer hade tillkommit. På gamla tiden fanns en ICA och en Konsum, en fotoaffär, en blomsteraffär, en klädesaffär, två caféer och pressbyrån vid stationen. Skulle man storhandla fick man åka till Jakobsberg, där fanns allt man kunde behöva och mer därtill.

Skola fanns i Kallhäll, upp till realskola. Så där började lilla Ellinor sin skolgång och där tog stora prinsessan Elisabeth sin realexamen. Då kom mormor och morfar från Lekvattnet och var kvar ett par dagar. Dem var med oss till Stockholm, vi var på Skansen, slottet och Gröna Lund. Det var roligt både för dem och oss (tack var att vi flyttat omkring så hade våra släktningar fått många fina upplevelser). Det var en liten parantes, men det var ju så!

När vi föst kom till Kallhäll, då var det vinter och snö överallt och man såg inte vilken fin plats detta var. Det blev vår och sommar. Det kom fram lekplatser, bergknallar och fina strövområden. Badplatsen blev ett ofta besökt ställe. Lillprinsen han älskade att bada. Han var mer under än över vattnet. Jag tror att han lärde sig simma innan han kunde gå! Det var fint att packa matsäckskorgen och dra iväg mot stranden. En gång när vi satt där och hade det så skönt så kommer det en motorbåt tuffande mot bryggan, den lägger till och ur båten kliver en gammal bekant. En skolkamrat från Nysäterstiden, som jag inte sett på tjugofem år. Han gick till sjöss när han var femton år. Nu var han en ”bärgad” kapten som (som gamle Evert brukade sjunga om) var gift och bodde med sin familj i Solna. Dem tyckte dagen var lämplig för en sjö tur, packade sin matkorg och gav sig ut på en sjö tur. Fick se den här badplatsen och sade här rastar vi. Så var vi där just då. Visst är det märkligt hur det kan bli, hur livet spinner sina trådar. När jag var femton så hade jag också tanken på att bli sjöman men det fick jag inte för mina föräldrar. Det fick inte Tage Benson heller, men han rymde hemifrån. Nu var det jätteroligt att träffas. Vi fortsatte att träffas då och då, vi var hem till dem i Solna och jag var med Tage ut och fiskade några gånger. Så blev det ju så att vi flyttade till Örebro och vi kom ifrån varandra. De sökte oss i Örebro en gång men då var vi inte hemma. Det låg en hälsning i brevlådan när vi kom hem. Många år senare träffades vi på en Torpkonferens. Jul- och påskkort skickades ett antal år, så rann det ut i sanden. Vi flyttade ju hela tiden, så det var inte så lätt att hålla reda på var vi fanns.

Det var fina svamp- och bärområden runt Kallhäll. Hela familjen var med ute i markerna, alla tyckte väl inte att det var så kul alla gånger men dem brukade få en liten slant för varje mugg som plockades och då var det lite roligare. En gång fann vi ett ställe med stora fina lingon. Vi kunde inte plocka dem då, de var lite dåligt mogna så vi skulle vänta en vecka. När vi kom dit fanns inte ett enda bär kvar. Någon annan hade hittat VÅRA lingon. Surt sa räven, sorgligt mycket sorgligt. Vi skulle ha satt upp en skylt: Rör inte bären, de är giftiga! Kanske hade det hjälpt.

Det var lite kärvt med ekonomin ibland. Vi hade hoper av skulder sedan trädgårdstiden så man tog extra jobb ibland. Min bror och jag hade nattjobb ibland. Vi tvättade Essos tankbilar. Det var hårt jobb, men det var bra betalt. Jag hade extra jobb i en blomsteraffär i Spånga. Margareta hade städjobb hos en tandläkare och så var hon en mycket duktig sömmerska och sydde mycket kläder till barnen. En gång sydde hon en hel kostym till lillprinsen och keps i samma tyg. Ni må tro han var stilig i den. Så stickade hon tröjor till hela familjen, och där var det slut på pappret så nu blir det inte mera denna gång. Lev väl och njut av den goda våren. Varm kram från Åke.

 

Slutord
Nu är vi vid tidningens slut. Hoppas ni alla har hittat något roligt och intressant i den. Tänk på att ni, alla, kan skriva in åsikter, tips, minnen med mera så att vi får dela det. Har du svårt med att formulera det så hör av dig till mig så hjälps vi åt med det. Njut nu av vårvädret tills vi hörs nästa gång.

Redaktör: Charlotte Åkerlind, telnr 019 673 21 05, 072 544 50 84, e-post: charlotte.akerlind@telia.com

 Kansli: Leif Stockhult, telefon 019 673 21 06, (måndag – torsdag 9-12)
e-post: leif.stockhult@srforebro.se

Ombudsman: Roger Alexanderson, telefon 072 738 04 50,
e-post: roger.alexanderson@srforebro.se